-

Det låter säkert larvigt och ni tror säkert jag överdriver men på två dagar har jag gått från energisk utvilad och pepp till lika apatisk som jag var i juni. Det känns som mina muskler förtvinat och jag som precis fått en vanlig puls ett hjärta som inte gjorde fysiskt ont av stressen ett lugn som jag trodde skulle räcka längre än två dagar i skolan.

När lärarna pratar om vad vi ska göra under terminen, om vad vi ska lära oss, om att det nog kommer bli ett ganska tufft år känns det som mina axlar pressats ner till midjan. Det bli skrovligt i halsen och trycker på bröstet och revbenen för jag KLARAR DET INTE. Jag vill lägga mig som en bebis på golvet och skrika ta hand om mig.

Jag vill bara bara bara sitta på ett bageri med min bästa vän och pussas pussas pussas tills de utanför fönstret himlar med ögonen.

Men jag vänjer mig väl.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0