selfvalidation

Jag minns att det var någon som för ett tag sen efterfrågade en text om hur jag och Morgan blev tillsammans. Jag vet inte hur roligt det är med världens längsta inlägg så jag försöker hålla mig ganska kort. Men så här var det.
Första gången jag träffade Morgan var i ett augusti-varmt klassrum första dagen i sjuan. Han hade flippflopp-sandaler och badbyxor (det påminns han fortfarande om) och stort lockigt hår. Jag blev tilldelad det röda skåpet bredvid hans röda skåp och jag tyckte mest att han var stökig och aldrig tyst, men jag blev alltid glad de få gånger vi pratade.

På hösten i åttan började vi prata på bilddagboken, jättemycket och jag vet inte riktigt hur det kom sig. Vi skrev hemligheter om oss själva och pratade i telefon om kvällarna. Jag var i New York på höstlovet och jag minns hur mycket jag tänkte på honom. Han var den jag ringde först när jag kom hem. På jullovet smsade vi konstant när jag var på Gotland, kvällen jag kom hem sov han över hos mig.

Jag var så nervös när jag mötte honom vid tvärbanan, plötsligt skulle den här fina men lite nervösa hundraåttiofem-centimeters-Morgan hem till mig och vi som än så länge nästan uteslutande träffats i skolan skulle nu titta på film i mitt flickrum med grön fondvägg och gosedjur i sängen. Vi gick upp mitt i natten och åt kräm med müsli. Första gången vi kysstes var i januari i hans smala säng men vi blev tillsammans på riktigt-riktigt den nionde maj. Då hade alla redan vetat i flera månader. Så klart. Vi förstod nog sist. Och vi var med varandra hela tiden, i skolan, på rasterna, på helgerna och pappa klagade på telefonräkningen men jag var så himla överväldigande lycklig för Morgan var ju den finaste jag visste och tänk att han var min. Och nu har vi varit tillsammans i mer än två och ett halv år.