hon som jag fått mitt mellannamn efter
Idag vid middagen pratade vi om Madicken och Emil i Lönneberga och jag måste titta på de filmerna när jag kommer hem till stan, de ligger mig till och med närmare hjärtat än Pelle Svanslös. Fast inte närmare än Pelle Svanslös-böckerna, inget slår dem. Förutom kanske bröderna Lejonhjärta. Nej inte ens det. Fast Mamma Mu-kassettbanden skulle jag dö för. Åh jag saknar farmor och hennes skakiga händer och trygga röst och hennes soffasäng och lite kvava luft och jultomtar på tvn och lädersoffa och krukväxter som tog över vardagsrummet och hennes bokhylla och kiwin på frukostmackorna och mattan som var upphängd på väggen och promenaden till coop med hennes rullator och tulpanerna i rabatten. Jag saknar henne och jag saknar henne och jag saknar henne och lukten av smaklösa tuggummin och snäll tvål från landstinget.
