snart, innan vardagen blir för tradig

Jag och Dina skreksjöng på skånska och dansade oss kopiöst svettiga mellan bänkraderna i Filadelfiakyrkan som mest påminde om en skolaula. Timbuktu var helt fantastisk, så kort och så energisk, det bästa jag sett. Han verkade så rakt-från-hjärtat-ärlig i det han sjöng och jag vill bara hänga med honom alltid. Han skulle vara den bästa storebrodern. Himla bra sätt att spendera en torsdagkväll och en stor del av mitt studiebidrag på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0