torsdag med alice
likes your blogginlägg
(inget med inlägget att göra, tar mig bara friheten att skriva av mig)
asså ibland, (eller ganska ofta nu för tiden) undrar jag vem fan man kan lita på? folk som jag trodde var mina vänner kallar varandra falska. och det känns som jag bara ser på när de berättar för mig. fast jag vet vad de egentligen tycker. blir så förvirrad och kan inte säga till någon hur det känns. vill bara gråta och bort från skolan där allting händer (fast ändå ingenting), men egentligen så älskar jag den också. om man tänker efter är det lättast att vara själv, sin egen bästa vän som vet hur man tänker.
ps. varje gång du postar ett nytt inlägg blir jag glad. ds.
åh vad glad jag blir att du skrev, du får gärna skriva av dig här om du vill. jag har haft turen både på högstadiet och nu att hamna i klasser där det inte snackas skit om varandra. men jag har haft kompisar förut (som jag gjort mig av med nu för de var inget att ha) som jag vetat pratat bakom min rygg och det gör så ont så ont när det man behöver är tillit, trygghet och snälla ord man vet att man kan lita på. jag vet inget om dina vänner, hur de är eller så, men jag är säker på att du kommer hitta fina pålitliga vänner för du verkar som en klok person. jag förstår lockelsen i att vara själv men jag tänker att man kanske inte alltid förstår sig själv bäst ändå. (men det är ju hemskt fint att trivas med sig själv!)
och tack så mycket för berömmet, kram
vet du? jag fick tårar i ögonen för över vad du svarade, och du ska veta att det var på ett fint sätt. känns bra att veta att jag inte är ensam (även om det känns så), och att jag kunde skriva till dig även fast vi inte känner varandra. jag hoppas verkligen det, för vänner betyder så himla mycket. och jag ska försöka att inte skita i allt.
kram
vet du? jag fick tårar i ögonen för över vad du skrev, och du ska veta att det var på ett fint sätt. det känns bra att jag inte är ensam ändå. och att du vet och jag kunde skriva till dig även fast vi inte känner varandra. jag hoppas verkligen också att de finns därute någonstans, för vänner betyder så himla mycket. och jag ska försöka att inte skita i allt.
kram
det kanske postades två gånger nu. hoppsan
fino! det är klart de finns där ute, jag tror att himla många känner som du och plötsligt, när du minst anar det kommer ni hitta varandra och du sitter där med en blivande bästis som förstår dig bättre än skitsnackarna. och skriv till mig igen när du vill, om det börjar trycka lite i bröstet igen.
jag bara längtar efter den dagen. det känns bra att veta, väldigt bra till och med, tack!. och tack för kloka ord, nu känns det lite lättare inombords. kram
