han e hemma
De senaste två dygnen har varit Morgans och jag är så glad-lugn-äntligen att han är hemma. När man varit ifrån varandra så länge glömmer man hur det känns att ha kinderna mot varandras hur man lägger armarna runt nacken och när vi träffades först kändes allt så verkligt liksom; just det så här varm är hans hud! och jag tror det är för att man ska sakna mindre som man omedvetet glömmer hur det är hans ögon ser ut när man har pannorna mot varandra och hur det är att somna med näsan tryckt mot hans halspulsåder och det blir virvlar av min utandningsluft längs hans hals.
Alltså; vi har mest druckit te vid hans köksbord, promenerat i Sjöstan, legat på hans säng och kramats, ätit frukost på Drop Coffee, stått under träden på Mariatorget pga monsunregn. Och igår var vi med hans vänner och satt uppe till fyra med Guido och Kalle och pratade ikapp allt man inte pratat på sex veckor. Puss, förresten har han haft det jättejättebra där på andra sidan världen.
