selfvalidation

Baskerna hyrde en buss åt oss och med den åkte vi till San Sebastian som är en liten kuststad med gamla hus, marknader och ständig närvaro av hav. Så väldigt fint.

Hahaha Dina

Vi promenerade, tittade i skivaffär, åt mosiga jordgubbar och pinxos, satt länge på uteserveringar och var nästan trötta på varandras konstanta och ständiga sällskap. Skrattade högt, sprang runt på stranden, lekte namnlekar, berättade om våra första hångel/tvångel och njöt så mycket över att få vara där med just dem.

Kom hem till Bilbao och tittade på fotboll på Irish pub, lekte jag har aldrig (yo nunca!) och försökte äta solrosfrön.

Hängde i lonjan där vi spelade pingis, lyssnade på abba och pratade om det spanska skolsystemet. Fina fina spanjorer. Lärde dem svordomar på svenska också, håååra, hååååra.

På fredagen drog vi till Guggenheim-museet men var utmattade efter en vecka med spanjorer, orkade knappt stå upp. Posade i alla fall vår bästa pose, el rock escondido.

Ååååh Gorka! Världens bästa kompis-bild.

Sen klädde alla ut sig, basker gillar ju det som sagt, och vi åt på den mest suspekta restaurangen i bergen och fick gratis öl och kalimutxo, hur mycket vi ville. Det är ett under att spanjorerna blir äldre än tjugo. En liter vin kostar fem kronor, en liter vatten kostar minst tjugo. Va? Vi sjöng för Elina också som fyllde arton!!

Kvällen blev bara än mer suspekt när de efter mycket om och men tog oss till en gränd där det var en svartklubb i en lada. Jag hängde med mina brandmäns-kompisar, dansade till Beyoncé och mådde så himla bra.

På något sätt hamnade jag på tunnelbanestationen och lite vemodig och nostalgisk åkte vi hem för sista kvällen. Men mest glad över vilken fantastisk vecka det varit. På lördagen gråtkramade jag Gorka hejdå och sa att vi ses i sommar.

Saknar redan gänget, att leta wifi och att fika flera gånger om dagen, men the golden heart of friendship lever vidare.