gråtkramar, spanjorer, ai se eu te pego och så fina vänner

I Jonnas hall på tre-fyra kvadratmeter trängdes i lördags skorna från femtio tonåringar, golvet var mer ett hav av snören och sulor badande i smält snö.

Gorka och Johan hade engagerande samtal.

Raquel och Nahia

 

Kvällen bestod av jag har aldrig (yo nunca!), frenetiskt dansande till 90-tals hits, gråtkramar, långa diskussioner med Elina och så himla himla underbara spanjorer. Och svenskar. Så bra kväll. Kommer på riktigt sakna Gorka, min pepino!

(Och note till Ebba, förlåt att jag inte svarat på ditt mail jag skäms verkligen, men jag har haft fullt upp!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0