selfvalidation

Bengt Ohlsson skrev för några dagar sen en artikel i DN om vänsterns monopol på kultur och empati, hur man "måste" rösta vänster för att vara accepterad som kulturarbetare. Den är väldigt läsvärd även om man, som jag, inte har samma politiska åsikter som han har. Jag tycker det är ett viktigt och högst demokratiskt inlägg, man ska kunna kritisera allt och det står inte rätt till om någon känner sig mer eller mindre tvingad att utge sig för att rösta åt det ena eller andra hållet bara för att man har valt ett visst yrke.

Men samtidigt blir jag så ledsen, för jag inser att många läser artikeln som argument till varför man inte ska rösta vänster. Vilket det inte är! (Fast man kan väl ana att Bengt Ohlsson själv röstar blått) Artikeln är en kritik mot ett beteende, en norm och mot vissa kända kulturpersoner och jag tror inte att den är menad att vara ett debattinlägg om politiska ideologier eller sakfrågor. Eller jag hoppas att det inte är hans intuition, i så fall är det ett slag under bältet mot alla som röstar vänster men inte är kulturarbetare.

Och jag är så ledsen på att hur man röstar mer är en livstils-fråga än en fråga om vad man innerst inne tror är bäst för samhället. Och av någon anledning nämner inte Ohlsson att det faktiskt förekommer precis samma sak fast åt andra hållet och inom andra kretsar, exempelvis inom ekonomisektorn. Här är tre kommentarer jag tyckte var viktiga.

"Bengt, du ska inte tänka på politik i termer av vilka sociala kotterier du vill eller inte vill tillhöra, eller vilka kläder du tror är förknippade med respektive ideologi. Du ska rannsaka ditt inre och noggrant tänka igenom vad varje ideologi kan tänkas ge för konsekvenser för samhället och de individer som lever i samhället. Det är faktiskt helt ok att rösta på V och klä sig i tweedkostym om det är vad du vill. Du har rätt att rösta på M och samtidigt dricka rödvin med dina söderpolare."

och

"Bengt Olsson ska såklart inte hålla fast vid en vänsteridentitet bara för att hans idoler är vänster. Att söka sig till en politisk riktning p.g.a. tilltro till personer (må det vara Norén och Lugn eller Reinfeldt och Borg) är helt i sin ordning, men sen bör man såklart pröva ståndpunkterna som sådana. Men att Bengt Olsson själv inte gjort det betyder inte att större delen av vänstern eller för den delen kulturvänstern (dit väl ingen räknat Olsson?) inte gjort det?"

och

"Som företagare, storstadsbo och medelklass känner jag precis igen mig. Jag får i alla yrkesmässiga och sociala samanhang tyst sitta och lyssna till Juholt-mobbing, skattekverulans och allmännt sossehat utan att kunna gör någonting eftersom jag då skulle röja mina politiska värderingar. Fick mina kollegor, kunder och många av våra vänner veta att jag är socialdemokrat skulle både försörjning och socialt liv hamna i riskzonen. Såvitt jag kan begripa löper Bengt Ohlson inga sådana risker."

Jag hoppas att ni nu inte läser det här och tror att jag anser mig vara världens förstå-sig-påare eller att jag tror jag vet bättre än alla andra. Jag hoppas mest att någon enstaka kanske faktiskt läser artikeln och tänker efter, för det är så viktigt!