maj maj maj maj maj varför är du inte för alltid
Mogge fotade mig när vi åt frukost.
Allt är prunkande grönt och för varje dag när jag cyklar från Enskede in till stan blir träden bladigare och bladigare (inte ett riktigt ord men ja) och jag kan inte riktigt sitta still och Lindeparken får mig nästan att gråta för att det är så fint med höga almar och vitsippor som täcker kullarna. Nu vill jag bara att mina kattungar ska komma hem, min familj tog med sig dem när de åkte till Gotland och jag längtar så mycket efter dem.
Igår förstod jag ingenting och det mesta som kändes var hopplöshet men jag träffade Filippa Matilda och Julia och drack trefemmor på Montelius med utsikt över hela Stockholm nästan och det var nog lite för kallt men det fick mig lugn ändå. Några bilder på dem fick jag inte men ni lär veta hur de ser ut vid det här laget.
Hejdå nu ska jag plugga i min trädgård och låtsas att världen är oändlig och att jag kan klara allt. Och det är ju så oändligt tusen många gånger bättre att känna sånt man inte förstår än att inte känna alls bara den där likgiltigheten. Ja typ så.
