selfvalidation

Kan visa lite hur helgen sett ut, hade spelkvällshäng hemma hos mig i fredags och rockade galenpanna. I lördags var jag och Morgan på hans syster Mimmis kräftskiva och hängde med hennes vänner fast det fotade jag inte, och idag var jag på loppis i Aspudden och köpte en fantastisk väska, en klänning för fem kronor och en mjuk vit kofta. Sen gick jag hem till min syster som bor där och spelade spel med hennes tre söner, skulle kunna spendera hela livet med att klappa dem på håret och pussa på deras äppelkinder. 

 

Och jag kommer aldrig överrens med mig själv kan aldrig komma till ro. Mina tankar är aldrig där jag själv är och idag på loppisen klappade jag på alla babykläder jag såg och längtade så åskande dundrande mycket tills då jag får köpa egna. Varför är jag så läskig varför blev jag aldrig tonåring?? Vad vill jag ha sagt med detta??

Jag vet inte men ibland blir jag så matt, önskar att mitt liv kretsade kring mig själv. Det är som att jag planerar och hittar på, bokar och smsar men när det väl händer är jag nästan aldrig riktigt d ä r. Jag öser ur mig och fyller aldrig på. Och känner aldrig efter, varför har jag aldrig lärt mig att känna efter? Blir så matt. Och mina tusen att-göra-listor pickar i bakgrunden.

 

Jag önskar mig; dygnet-runt-häng, septemberpromenader, äppelmos, vänner som vill komma hem till mig om än så bara för att lösa korsord och dricka kaffe. Att inte vara så patetisk självhatisk och utmattad (snälla järnbrist försvinn) och att ha en orörig kalender som kan bestämma över mig. Nä vänner godnatt det här leder ingenstans. Imorgon är det måndag och jag älskar rutiner fast jag vet inte vad som är bäst för mig egentligen. Borde prova på det riktiga livet någon gång. Hejdå imorgon visar jag bättre bilder (att jag alltid ska lova ut mig så mycket!)