selfvalidation

Efter frukosten tog vi oss till den fina och kulliga parken Buttes Chaumont som ligger en bit bort från centrala Paris. Vi var så himla trötta i benen och satt mest på bänkar. Det fanns körsbärsträd!

Fina Marais.

På eftermiddagen gick vi långt till Mamie Gâteux, kanske det mysigaste och tantigaste fik jag besökt. Morgan åt valnötstårta som var helt fantastisk.

Sa tack och hej och längtade lite efter att få fika där igen.

På kvällen förstod vi oss inte på franska mataffärer, åt i Marais, hade hemskt hemskt ont i fötterna (nästa år blir det gympaskor) och drack mojito och öl på Ave Maria en sista gång. Packade och var lite vemodiga men väldigt nöjda. Konstaterade att nästa gång hyr vi lägenhet för tänk vad fantastiskt det skulle vara att bo här i några veckor i kanske världens bästa stad med en handfull fina vänner.

Fin och gammal stad med fina men slitna judekvarter. Om ni åker dit så är parken Villa Borghese väldigt fin och ät för guds skull kronärtskockor och besök Trastavere och var mycket i den gamla delen av staden där Pantheon och spanska trappan ligger.

Så här fin kan en morgon i Paris vara.

Efter frukosten tog vi metron till Monmartre, men jag har konstigt nog inga fina bilder därifrån. Tror det berodde på värmen, våra värkande fötter och trötthet. Men det var en fin utflykt och vi fikade i en av alla backar som finns där.

Tillbaka i Marais fikade vi ännu mer, nu vid Place des Vosges som är ett av de bästa ställena jag vet. Ni måste åka dit om ni är i Paris!

Vi låg i gräset ända tills solen gick ner, lyssnade på Erykah Badu och spanade på franska frisyrer. Hade kunnat stanna där hela våren, minst.

Haha inte så gulliga som vi trodde när vi fotade.

Det skymde och vi traskade hem.

Åt middag på Ave Maria. Lova att gå dit om ni är i staden, det är en helt fantastisk bar och restaurang med så fin och knäpp inredning. Knäpp är ett fult ord. Men ni fattar.

Satt kvar länge, drack öl och mojito och pratade om oss och hur fint är inte livet ibland.

Vi kom fram mitt på onsdagen, lämnade våra väskor på rummet och begav oss direkt till rue des rosiers för att äta falafel. Åh hade längtat så mycket.

Så fina judiska butiker och bagerier.

Vi krånglade oss in på Centre Pompidou, åkte upp för alla trappor, beundrade utsikten över Paris och räknade män på tak. Det var tjugo grader ute och jag hade strumpbyxor i ylle vilket jag ångrade.

Promenerade med värkande fötter till Tuilerierna där träden stod utan löv. Fikade och tittade på gråsparvar och förstod inte riktigt att vi faktiskt var framme.

Hotellrummet var det deppigaste någonsin, men vi var ju knappt där så det glömdes snabbt bort.

Han är det bästa jag vet. När vi gick hem var jag så uppfylld av lycka och lugn över att få vara i min bästa stad med honom, äta så fantastisk mat och prata och umgås oavbrutet och lämna allt skavande tyngande hemma.

Baskerna hyrde en buss åt oss och med den åkte vi till San Sebastian som är en liten kuststad med gamla hus, marknader och ständig närvaro av hav. Så väldigt fint.

Hahaha Dina

Vi promenerade, tittade i skivaffär, åt mosiga jordgubbar och pinxos, satt länge på uteserveringar och var nästan trötta på varandras konstanta och ständiga sällskap. Skrattade högt, sprang runt på stranden, lekte namnlekar, berättade om våra första hångel/tvångel och njöt så mycket över att få vara där med just dem.

Kom hem till Bilbao och tittade på fotboll på Irish pub, lekte jag har aldrig (yo nunca!) och försökte äta solrosfrön.

Hängde i lonjan där vi spelade pingis, lyssnade på abba och pratade om det spanska skolsystemet. Fina fina spanjorer. Lärde dem svordomar på svenska också, håååra, hååååra.

På fredagen drog vi till Guggenheim-museet men var utmattade efter en vecka med spanjorer, orkade knappt stå upp. Posade i alla fall vår bästa pose, el rock escondido.

Ååååh Gorka! Världens bästa kompis-bild.

Sen klädde alla ut sig, basker gillar ju det som sagt, och vi åt på den mest suspekta restaurangen i bergen och fick gratis öl och kalimutxo, hur mycket vi ville. Det är ett under att spanjorerna blir äldre än tjugo. En liter vin kostar fem kronor, en liter vatten kostar minst tjugo. Va? Vi sjöng för Elina också som fyllde arton!!

Kvällen blev bara än mer suspekt när de efter mycket om och men tog oss till en gränd där det var en svartklubb i en lada. Jag hängde med mina brandmäns-kompisar, dansade till Beyoncé och mådde så himla bra.

På något sätt hamnade jag på tunnelbanestationen och lite vemodig och nostalgisk åkte vi hem för sista kvällen. Men mest glad över vilken fantastisk vecka det varit. På lördagen gråtkramade jag Gorka hejdå och sa att vi ses i sommar.

Saknar redan gänget, att leta wifi och att fika flera gånger om dagen, men the golden heart of friendship lever vidare.

Vi åkte buss till Gernika, tittade på den fina staden, berömda ekar och en oäkta Picasso.

Fortsatte till den fantastiska fiskebyn Leketio där vi åt bocadillos con tortilla de patatas allihopa. Skrattade på stranden, tog hopp-bilder och ville kunna komma ut till ön i bakgrunden.

Det var verkligen en av de finaste byar jag sett. Vi satt timma efter timma på ett café där alla gubbar hade basker. Drack te och kaffe för alla våra småmynt, pratade och pratade om sorgliga öden för folk man känner, hur man kan vara tillsammans i tre år och bestämde att vi måste måste åka hit igen i sommar.

På onsdagen tittade vi på baskiskt youtube-marathon, promenerade på en bro, blev förskräckta över automater som man kunde köpa levande maskar i (för att fiska med alltså) och tog foton i fotoautomater.

En av de bästa sakerna på hela resan var när vi åt lunch på Café Iruña, trerätters med vin för 130 kronor!! Så gott och fint och så himla bra gäng. Pratade hetsigt om sms-pussar, feminism, att bli journalist, lärare, vänner och framtidsplaner. Skålade för mycket och var högljudda turister. Alltså <3<3<3

Sen visade Gorkas pappa bilder på en liten Gorka som nyckelpiga, jordgubbe, pingvin, indian, prins osv. osv. Basker älskar att klä ut sig.

Vänner! Jag är hemma igen efter en helt fantastisk vecka i Bilbao. Har skrattat konstant. Vi flög dit på lördagen, var lite nervösa men taggade. Bilbao är en stad i norra Spanien och vi åkte dit med våran spanskaklass för att bo hemma hos de utbytesstudenter som bodde hos oss i januari.

Sen åt vi middag klockan tolv, som riktiga spanjorer. Min utbytesstudent Gorka på sista bilden!! Han äger.

Gorkas förort Urduliz.

På söndagen besteg jag och Gorka ett berg och beundrade utsikten. Sen åt jag bläckfisk i sitt eget bläck som är en helt svart rätt. Uuuuh, tentaklerna var liksom kvar inuti bläckfiskarna.

Vi åkte båt på floden som går genom staden, tittade på Guggenheim och dansade i blåsten med Elina Dina Felicia Moa och Sara. Bästa gänget som jag hängde med konstant.

Överallt längs floden såg man nedlagda och tomma fabriker, och nästan överallt i staden kunde man se bergen.

I Bilbao hyr många ungdomar en lonja, en källarlokal att hänga i. Lonjan vi var i var det sunkigaste och mest bisarra jag varit med om, ni ser ju själva. Där hängde vi i alla fall och spekulerade över hur många som mördats där, hur många som blivit till på sofforna, hur många lik som låg i kylen och hur många liter vodka som konsumerats.

På måndagen regnade det, vi var i skolan och vi fikade på pensionärs-fiket vilket baskerna skrattade åt. Fortsättning följer!

(Eftersom min kamera dog för två veckor sen fick jag låna snälla Helenas kamera. Jag som har Nikon hade lite svårt att manövrera hennes Canon men det fungerade okej ändå. Slut med ursäkter.)

Först tog vi tåget till den lilla staden Desenzano del Garda som låg precis vid Gardasjön.

En dag tog vi båten över till den ännu mindre staden Sirmione. Ungefär världens gulligaste stad var det.

Efter två nätter tog vi tåget till Bergamo som var lite större och där hängde vi uteslutande i den gamla delen av stan som också var helt fantastisk, med utsikt över bergen och den nya delen av staden.

Hahaha nej Ville är inte så kort på riktigt, förstår inte hur bilden kunde bli så konstig.

Ungefär så såg det ut. Jag hade så himla himla roligt och så himla bra. Bästa resekompisarna. En så välbehövd resa och idag har jag inaktiverat min facebook i ren Nya Revolutionära-anda.