om fogelstadgruppen

Filippa tipsade mig om en dokumentär om Fogelstadsgruppen som finns att se på svtplay. Den handlar om kvinnornas rösträttsrörelse i Sverige på 10-talet, om Elin Wägner, Aleksandra Kollontaj, att våga göra sig hörd och om medborgarskolan för kvinnor. Pratade med Morgans mamma om att man hade velat leva där och då med dem och vara världens modigaste starkaste. Se se se!

 

om att helst inte vilja öppna ögonen

Och så var det det där med kött igen. (Undrar hur många som slutade läsa redan där...) Köttätandet har för mig blivit mer än bara just att äta kroppsdelar, det är på något sätt ett symtom för så mycket. För ignoransen, bekvämligheten, för jag-bryr-mig-inte och jag-orkar-inte. Och förutom de vanliga argumenten om djurens rätt, miljön, svälten så är köttindustrin anledningen till bland annat de senaste två pandemierna, fågelsjukan och svininfluensan och dessutom många av de vanliga influensor vi har. De har uppkommit på grund av undermålig djurhantering och har spridits från fåglar respektive grisar till människor. För att inte tala om all antibiotika människor får i sig genom köttet som kan göra oss resistenta mot penicillin och mediciner. Allt för att djuren fick antibiotika i enorma mängder så att de inte skulle bli sjuka, inte för att de var sjuka. Så man kunde producera mer och snabbare.

Kött är jättegott, jag vet. Och det är så skönt att fortsätta blunda och inte veta om hur de petar ut ögonen på levande kycklingar, kissar på dem eller klipper av näbbarna. Vissa dagar önskar jag att jag inte visste hur korna ibland blir tömda på blod levande, eller hur allt fågelbajs blandas med djuren i de stora "tvätt"-bassängerna fåglarna stoppas ned i när de dödats. Men jag skulle inte stå ut med att handla på ett sätt som jag vet är så djupt fel. Jag tror inte att jag kommer rädda världen med min vegetarianism, men jag tänker att jag gör den i alla fall inte värre. Och ni som suckar åh-kan-hon-sluta-och-låta-mig-välja-själv, tänk efter och välj själva.

 

PS. Om alla var veganer skulle vi utan problem kunna leva trettio (30!) miljarder människor på jorden utan att använda fossila bränslen, med den användning av jordbruksmark som vi har idag. Tänk er!


lena ek

SKÖNT att vår miljöminister Lena Ek sitter i P1's Lördagsintervju och försvarar både köttätande och bilism och förbifart Stockholm. Blir så rosenrasande. Snälla Lena NEJ, det är inte miljövänligt att äta kött trots att djurfabrikerna är "bra" och "klimatsmarta", att äta vegetariskt eller veganskt är det enda alternativet om du bryr dig något alls om miljön. Och NEJ utsläppen kommer inte minska om ni bygger en sexfilig motorväg väster om Stockholm istället för att lägga de trettio miljarderna på kollektivtrafiken. Det är så olyckligt att vi inte har en grön miljöminister.


dokumentärfilm Gzim rewind

Jag har aldrig gråtit så mycket till en dokumentärfilm som till Gzim rewind. Hulkade framför teven tills det bildades någon slags klistrig flod av snor och tårar som letade sig ner mot hakan.

Gzim är fyra år när han och hans familj flyr från krigets Kosovo till Norge, men efter bara något år tvingas de fly därifrån vidare till norra Sverige. Gzim blir kompis med en filmare som följer honom under åtta år, tills det att han blir utvisad till Kosovo  igen. Det enda jag kan tänka är att så här får det inte vara, man kan inte rycka upp ett barn med rötterna så många gånger, man kan inte inte förstå det. Om ni ska se någon dokumentär i år så se den här, den är dessutom bara en timma.


underkastelsen

Den här dokumentären såg jag för några dagar sen och den är nog tillsammans med Gasland den bästa jag sett. Inte så hoppingivande men så himla viktig. Den handlar om hur vi har impregnerat vartenda hörn av världen med kemikalier och besprutningsmedel, och hur det påverkar foster i magen, hjärnutvecklingen, fortplantningen och hur det har lett till ökning av fetma, diabetes, astma, cancer och allergier i västvärlden. Låter ganska osexigt men filmen var fruktansvärt viktig och liksom bedövande. Nu kanske ni inte blir lockade att se den men gör det. Gör det gör det gör det.

Efter att ha sett den har jag bestämt mig för att sluta använda smink (i alla fall sex av sju dagar), hårspray, att aldrig äta p-piller och att aldrig aldrig ge mina framtida barn leksaker i plast. Blir så himla rosenrasande arg.


likdelar

Jag vill vara tolerant, men jag blir på djupet illa berörd av allt kött runt omkring mig i skolmatsalen. Tanken på att i det här rummet sitter hundratals personer och tuggar på lik, lägger likdelarna på tungan, mosar dem mellan tänderna för att pressa ner dem genom strupen. Och värst av all, de är helt medvetande om vad det är de gör. Helt medvetna om det moraliskt förkastliga, antagligen medvetna om miljökonsekvenserna, antagligen medvetna om svälten i andra delar av världen och den så vidriga köttindustrin att man inte vill veta hur grisen, vars muskel ligger på tallriken, egentligen levde och dog.

Jag står inte ut, hur kan man vara så falsk mot sig själv? Så distanserad? Skulle man inte, om man tänkte efter, tittade in i sig själv skärskådade sina egna tankar inse det felaktiga? Att det inte finns ett enda argument för att äta kött, förutom att det är gott, men att det finns så många emot. Jag spyr galla över kortsiktigheten i att "det är gott" och "det är bekvämt" är argument som för så många väger tyngre än klimathot, djurindustrin och det moraliskt avskyvärda.

 

Jag har tappat respekten för alla som sitter och ojar sig över de stackars Belgian Blue-kossorna på naturkunskapen, för att sedan gå till skolmatsalen och äta KÖTTBULLAR. Det går inte ihop för mig. De som gnyr över när hästarna på filmen ramlar, men gärna har skinka på mackan och köttfärssås på pastan. Köttfärs är malda djur, ibland kan man glömma det.

Nej det går inte ihop, den dubbelmoralen och oärligheten mot sig själv förstår jag inte.

Snälla vänner, tänk efter och orka ta ställning, för det är så himla viktigt.


om bengt ohlsson, kulturvänstern och viktiga debatter

 

Bengt Ohlsson skrev för några dagar sen en artikel i DN om vänsterns monopol på kultur och empati, hur man "måste" rösta vänster för att vara accepterad som kulturarbetare. Den är väldigt läsvärd även om man, som jag, inte har samma politiska åsikter som han har. Jag tycker det är ett viktigt och högst demokratiskt inlägg, man ska kunna kritisera allt och det står inte rätt till om någon känner sig mer eller mindre tvingad att utge sig för att rösta åt det ena eller andra hållet bara för att man har valt ett visst yrke.

Men samtidigt blir jag så ledsen, för jag inser att många läser artikeln som argument till varför man inte ska rösta vänster. Vilket det inte är! (Fast man kan väl ana att Bengt Ohlsson själv röstar blått) Artikeln är en kritik mot ett beteende, en norm och mot vissa kända kulturpersoner och jag tror inte att den är menad att vara ett debattinlägg om politiska ideologier eller sakfrågor. Eller jag hoppas att det inte är hans intuition, i så fall är det ett slag under bältet mot alla som röstar vänster men inte är kulturarbetare.

Och jag är så ledsen på att hur man röstar mer är en livstils-fråga än en fråga om vad man innerst inne tror är bäst för samhället. Och av någon anledning nämner inte Ohlsson att det faktiskt förekommer precis samma sak fast åt andra hållet och inom andra kretsar, exempelvis inom ekonomisektorn. Här är tre kommentarer jag tyckte var viktiga.

 

"Bengt, du ska inte tänka på politik i termer av vilka sociala kotterier du vill eller inte vill tillhöra, eller vilka kläder du tror är förknippade med respektive ideologi. Du ska rannsaka ditt inre och noggrant tänka igenom vad varje ideologi kan tänkas ge för konsekvenser för samhället och de individer som lever i samhället. Det är faktiskt helt ok att rösta på V och klä sig i tweedkostym om det är vad du vill. Du har rätt att rösta på M och samtidigt dricka rödvin med dina söderpolare."

och

"Bengt Olsson ska såklart inte hålla fast vid en vänsteridentitet bara för att hans idoler är vänster. Att söka sig till en politisk riktning p.g.a. tilltro till personer (må det vara Norén och Lugn eller Reinfeldt och Borg) är helt i sin ordning, men sen bör man såklart pröva ståndpunkterna som sådana. Men att Bengt Olsson själv inte gjort det betyder inte att större delen av vänstern eller för den delen kulturvänstern (dit väl ingen räknat Olsson?) inte gjort det?"

och

"Som företagare, storstadsbo och medelklass känner jag precis igen mig. Jag får i alla yrkesmässiga och sociala samanhang tyst sitta och lyssna till Juholt-mobbing, skattekverulans och allmännt sossehat utan att kunna gör någonting eftersom jag då skulle röja mina politiska värderingar. Fick mina kollegor, kunder och många av våra vänner veta att jag är socialdemokrat skulle både försörjning och socialt liv hamna i riskzonen. Såvitt jag kan begripa löper Bengt Ohlson inga sådana risker."


Jag hoppas att ni nu inte läser det här och tror att jag anser mig vara världens förstå-sig-påare eller att jag tror jag vet bättre än alla andra. Jag hoppas mest att någon enstaka kanske faktiskt läser artikeln och tänker efter, för det är så viktigt!


RSS 2.0