arton tusen bilder
Igår krashade min dators hårddisk och med den försvann arton tusen bilder från fyra års tid. Jag orkar inte tänka på det, inte alls. Anledningen till att jag fotar och har fotat så mycket är just för att det ska finnas kvar så jag minns, så jag kan titta när jag är gammal och visa för Morgan hur vi såg ut när vi blev tillsammans. För jag har så dåligt minne och nu känner jag mig vilsen och har lätt existentiell svindel för att de senaste åren liksom tappats bort för mitt framtida minne.
En del bilder finns på diverse externa hårddiskar, minneskort, bloggar och dropbox men det är långt ifrån ens hälften. Alltså, arton tusen bilder. Jag är så dum. Det finns en liten chans att datorkillen lyckas trassla ut en del av allt som gömmer sig där inne men jag vågar inte hoppas. Istället har jag tränat och tagit ut min ilska, tröstköpt dadlar och distraherat mig med plugg.
