selfvalidation

Idag har jag darrat och skakat och varit modigare än jag trodde jag kunde. Visat mitt svagaste jobbigaste, pratat om det sårigaste, plåstrat om och sagt men det är okej nu. Gråtit tyst på espressohouse och fått och gett de varmaste kramarna. Kan till slut efter veckor av konstant brus och ryck i hjärtetrakten andas ut slappna av vara trygg. Tänka hon lyssnar och hon vill berätta och vänner kan vara det finaste man har.