om lillan och gumman och älskling och vännen

 
Idag har jag varit ett sammanbrott och en parodi, somnar arg och vaknar modfälld. Gråter i Morgans säng och han tittar på mig allvarligt men jag vet väl inga meningar. Bara han av de jag vet lyssnar klart när jag pratar, låter mig försöka dra ut de hemskaste meningarna så vi kan syna dem (tillsammans) och så kramar han mig för hårt i hissen. Letar efter min hand på St.Paulsgatan när vi går till Slussen och min haka börjar darra igen så han smetar ut tårarna med sina tummar när han pussar mig hejdå. Sen gråter jag hela vägen över Götgatan, från Slussen till Medis till Skanstull, när jag cyklar över Skanstullsbron och från Gullmarsplan till Linde. För jag går runt och känner ingenting och sen känner jag allt komprimerat i samma inandning på det hårdaste trampet på cykeln.
  När jag stannar utanför mitt hus står en man i skägg och nitkeps där och han har sin svarta katt i ett koppel. Katten heter Lillan och ser precis ut som min Selma och han kallar sin katt älskling och gumman och vännen och sen går han och jag står kvar med mina snigelslemmigt gråtna ögon. Jag tänker va? och sen orkar jag inte gråta mer trots att det redan är mörkt utanför köksfönstret när jag kokar gröt till middag. För lite självbevarelsedrift besitter jag tydligen fortfarande för jag äter ju fastän allt annat är mer lockande. Och sen blir jag räddad av Sonja. Vilken lördag hörni. 
 

Kommentarer
Postat av: hevin.

gråt. trampa hårt på cykeln. leta tillbaka efter morgans hand. leta efter det som gör dig lite gladare. en gång sa du till mig att du köpte en jättestor grapefrukt och att det gjorde dig glad, jag minns det så väl. köp tio stycken(!) om det krävs. fina vän, det är okej att må PISS må så in-i-helvete-jävla-dåligt för sen, när man gjort det, finns det inte annat än just de saker man mår bra av kvar. så som sonja och morgan. kramas himla hårt, kramas och gråt och torka varandras tårar för det är livet. finn gott i det onda - som att du har dessa personer omkring dig precis när du vill. alltså: tillåt dig själv till att vara nere, ledsen, arg vad det nu än kan vara. för om du inte går igenom det först kan du aldrig riktigt veta, uppskatta eller känna det riktigt fina. så, det var allt för mig. puss!

2012-10-10 @ 20:06:07
URL: http://steppingstone.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0