selfvalidation

 

 

Antalet gånger jag tänker DET HÄR ÄR MITT LIV < Antalet gånger jag glömmer det

 

HUR SVÅRT KAN DET VARA. Var gick det fel från början ens??

Antalet timmar jag står i underkläder framför spegeln!!! Den ni!!

Och antalet gånger jag använder pronomenet jag!! Det är jobbigt för alla inblandade, börjar ett nytt liv imorgon. Är trött på allt på att låsa in mig och på att vara utlämnande på att studsa och slääpa mig upp till fyran för instängda oventilerade klassrum. Håll käften världen snälla håll käften. Håll käften Klara snälla håll käften!!

  Hur ung kan en vara som yngst för att skaffa barn och det fortfarande är acceptabelt. Ska börja räkna ner dagarna behöver ett jävla barn eller DEN HÄR KATTEN

 

JAG FÖLL DIT SJÄLV - EN SJÄLVBIOGRAFI

Klara Hjorth talar ut om hur hon hade kunnat rädda sig men föll dit hur hon föll ÅT FEL HÅLL. Jag verkar full full av sorg ksk :-) Önskar kanske att jag var full, lite förgiftad ur balans fast gud jag är aldrig så i balans som när jag är lagom förgiftad. Det skulle min självbiografi handla om (och den skulle vara skriven i konjunktiv)

 

:-/

 

 

 

PS. Har fått biljetter till Beyoncé, golden circle till och med. Gick upp halv fyra i måndags med Moa och Elina, köade mellan halv fem och halv tio tills vi fick papperslapparna i handen efter timmar av snus, raggsockor, quizkampen och vin i petflaska. Ett bra äventyr

 

 

- Boy, maybe if you cared enough
I wouldn't have to care so much -

 

 

- BOY, MAYBE IF YOU CARED ENOUGH

I WOULDN'T HAVE TO CARE SO MUCH -

 

 

 

 

vill att ni ska läsa detta för hon formulerar hur det känns 

 

 

 

du går en promenad i parken för du behöver inte något
handen att du ibland håller gör ingenting
ansiktet som du ser i dörren inte står där längre
i en fråga om tid, skulle det glida från mitt sinne
in och ut ur mitt liv, skulle du glida från mitt sinne
i en fråga om tid
ansiktet som du såg i dörren inte titta på dig längre
det namn som du kallar på sin plats är inte att vänta på din famn
världen att du älskar att skåda kan inte hålla dig längre
i en fråga om tid det skulle glida ur mitt sinne
in och ut ur mitt liv, skulle du glida från mitt sinne
i en fråga om tid
mer, vill du mer
mer, vill du mer
mer, du vill ha mer, du berätta
mer kan bara tiden köra mig
mer, du vill ha mer, du berätta
mer kan bara tiden köra mig
mer vill du mer du berättar
mer kan bara tiden köra mig
mer, du vill ha mer, du berätta
mer kan bara tiden köra mig
mer, du vill ha mer, du berätta
mer kan bara tiden köra mig
mer, du vill ha mer, du berätta

Hur kunde vi hamna här

 

Kan allt bara skärpa sig ett tag jag orkar faktiskt inte. I november bestämde mig för att nu ska jag inte plugga mer nu slutar jag skolan nu ska jag bara göra saker som är roliga för annars går jag under, och så sitter jag här framför vetenskapliga rapporter på spanska och engelska och debattartiklar och sms i huvudet och blöta tår och flottiga glasögon. Nä allt får SKÄRPA SIG kan jag få slippa känna efter ett tag kan jag bara få blunda med känslorna och inte bli rörd av någonting bara glida fram utan friktion. På baba sonic med skriken och viskningarna och letande efter nattbuss med isfingrar och gråten i halsen näe kan jag få vara lugn i bröstet en enda dag. Fast nä jag vet att det är tusen gånger värre att inte känna något alls så vad ber jag om, lite lugn och ro kanske bara, att jag någon gång skulle förstå vad jag känner!!

 

De här månaderna kanske är som att gå hem från tvärbanan, det är nog så jag får se på dem; att bita ihop låta det vara svinkallt och blött i skorna och klampa vidare för vad ska en göra. Januari är i alla fall slut nu och det har omtumlat mig lite för mycket jag vill bara ligga ned.

 

 

Min senaste ledarartikel i Latin Lover, behövde påminna mig själv. Puss resten av tidningen kan ni läsa här

jag förstår inte; 

 

VAR INGENTING PÅ RIKTIGT?

 

och 

 

HUR LÄNGE BLEV JAG LURAD?

 

arma jävla LIV. i torsdags var det den sjuttonde januari och VAR DEN ENDA SOM MINDES NÅGOT SOM KOM IHÅG, VISST VAR DET JAG? OCH JAG SKÄMS ÖVER ATT VARA LEDSEN. OCH JAG SKÄMS ÖVER ATT SKÄMMAS. ARMA JÄVLA LIV 

 

ha ha ha hur mitt hjärta klämtar baPAMbaPAM baPAMbaPAM när den gröna välkommen-jag-är-här-jag-är-hemma-själv-vi-skulle-kunna-prata-knappen lyser efter namnet på chatten. ett kli i bröstet det går inte att tysta!! en enda jävla handrörelse och nick och min dag är förstörd fast jag är redan förstörd försnörd insnörd i fel hårstrån. eller nej kanske mer, önskar att jag var insnörd i fel hårstrån. (en annan handrörelse idag och vilken cell i min kropp klarar sån ögonkontakt??) nej precis så Greta översköljs med panik-sms och hängande huvud på axeln. 
redaktionsölar med latin lover, först sträv och seg i kroppen, nyvaken, men mjukas upp, finaste fina redaktion. mitt vackraste gemensamma projekt. kramas hejdå vi ses i skolan om några timmar lättat hjärta.
i sängen 00:46 skriver hemliga vykort till vänner en vill ha runt hjärtat alltid. alltid åh alltid!! och kärleksförklaringarna tryckande kramarna fnisset är på så riktigt även efter öl! godnatt jag ska följa mina egna råd; inte sätta mina förälskelser på för höga piedestaler (de finns ändå bara i huvudet) så imorgon börjar jag. godnatt och massa kärlek, jag spiller över

Har fått prestationsångest efter den fina respons jag fått på sånt jag skrivit, vill inte besvika någon så då blir det ingenting istället, kanske måste gråta när jag skriver... det är nog tricket. Men det värms varje gång även när det är en jag-läste-på-din-blogg-och....-tänkte-bara-säga-det på fyllan. Men när en är glad blir det en skriver trivialt platt och kladdigt, får kanske bli lite ledsnare igen! Nä jag är nöjd som det är.

Hmm vad vill ni höra om förutom hjärtevärk? Det värker ju inte så mycket nu, mest hoppar och burrar kattigt fast slår en del i otakt. Kan berätta att jag i fredags var på kawaii-fest med resten av Södras treor, & fina tvåor som hade varit med om samma, som en kunde dansa till Abba med och bli snurrig av superplaner med, trycka händer pussa hejdå. Ni hör ju hur det låter! Och igår hamnade jag på Södra teatern med Emma, dansade till electro och ni måste se den här bilden, kallar den "i väntan på fangirl-t-shirt, Emma & big ben" ;

 

och sista dagen på året tar jag tvärbanan till sickla kaj, jag har inte varit här sen i oktober och hon vinkar till mig från perrongen. vet inte om jag andas försöker se ut som att jag vet vad jag gör men kollar upp för tidigt när det fortfarande är några meter mellan oss och hon kramar mig hårt säger fina klara hur är det och ja hur är det, jag tittar mest ner i gruset (inbillar mig att det är välbekant), tar emot datorsladden som var anledningen till att vi ses. det blir uppenbart att jag glömt att andas för det finns ingen luft kvar som räcker för att pressa fram ett det-är-bra. hon tittar med skarpa ögon och krokig näsa, säger nej jag förstår och vi går över spåren (asfalten har spruckit på ett ställe sen det här var min station också), och väntar på min tvärbana hem. skyltarna fungerar inte, om jag hade vetat hur lång tid vi skulle stå här kanske jag hade vågat (orkat) titta henne mer i ögonen.

och vad gör en när hon håller om mig med båda armarna och säger jag tycker om dig så mycket, jag tänker på dig så ofta och jag saknar dig så mycket.
   jag tänker; öppna hjärtat nu klara, spara det här långt in, tryggt i vänster kammare kanske, för nu tar det slut nu och här säger vi hejdå. fyra år i deras kök; P1 knäckemackor hennes japanska morgonrock Public Service (vi skrattar åt Lena Ek) muminkoppar - sexton årstidsväxlingar; det taniga körsbärsträdet utanför balkongen har blivit grönt rosa vitt och kalt fyra gånger om medan jag har varit där medan jag har tittat på, delat deras frukostbord 

jag kanske har lagt det för nära hjärtat, för hårt virat för tugnt placerat, omöjligt att vräka putsa skava bort.
     så jag viskar i hennes öra jag tycker om dig så mycket också, jag valde ju inte bort dig när han och jag valde bort varandra, jag vill inte behöva välja bort dig. hon säger jag hade bestämt mig för att inte gråta jag säger jag med men gråter på hennes yllekappa och hon på min (sviktande) axel, silvriga tårar rullar snett över hennes näsa hon drar med fingret över min kind torkar tårarna bort, vi delar inte familj längre.

hon har skällt ut honom, säger att efter fyra år förtjänar en att behandlas med respekt. jag vill vråla ut min äckliga sorg sparka i snön gå ner på spåret falla ihop spy kladdigt över deras frukostbord för där sitter någon annan nu.
jag gråter hela tvärbanan hem på platsen där vi satt i åttan och tittade på chauffören när han tryckte på knapparna med ett paraply. hon sa ta hand om dig, strök mig över ryggen, flyktiga ögonblick jag måste ha kvar dem. jag ser inte var jag trampar men trillar inte, ingen i Enskede är ute och hör mina skallande andetag

gott nytt år, nu tar det här jävla året slut. imorgon 2013 är det ett nytt år som jag inte varit tillsammans med honom under, det första sen 2007 och lyssna här; det här är mitt jävla liv

 

igår firade jag två månader med mig själv och det har aldrig känts mer illamående men glasklart, min dagbok fylls av sprittande ord och det är så oförutsägbart nu men ändå precis bekräftande som man tror.
sprang igår ensam i platåskor i slasket från strand för att hinna tunnelbanan för att sen vara utom-alla-gränser pinsam som oinbjuden hemmafestgäst, knastra sönder liten tuss, . skämma själen ur mig, fast idag känns det mest hjälplöst roligt.
sen i ett badrum med två fulla nyfunna hemmafestgäster och en trasig toalettstol får jag det bekräftat det jag trott, men plågan kanske blir mer hanterbar när man får den sköljd över sig istället för utdragen veckovis. som ett plåster ska det vara. så köksgolvsgråten och sminket under ögonen och darrande ben och slagfallskramar är i ett gott syfte, jag tänker det här är mindre plågsamt än om jag fått vänta ännu längre på att få veta säkert, och bara kunnat fortsätta gissa. Greta ger mig vatten ur en glasburk från högsta köksskåpet, jag fumlar iväg för många och felstavade sms och skäms själen ur mig över att sitta där på golvet i en tröstnings-ring av folk jag knappt känner fast samtidigt; fan vad man är ledsen ibland, ibland rivs det i hjärtat och det enda man kan göra är att fästa tankarna i andras famnar och lukter.

 

jag vet inte om jag skrattar eller gråter mest när vi väntar på nattbussen hem till mig jag och Greta, hon har hållit mig i handen helt tyst hela vägen till medborgarplatsen på folkungagatan. det har aldrig varit så fult och grått här som nu och jag har konstiga eftersmaker av öl&rosévins-drink som jag i panik fyllde ett plastglas med. tror jag bet sönder glaset när lite fel saker viskades... det där att hålla mig lugn och sansad...

  så vaknar vi och kollar på julkalendern och jag får ett sms och det är sant på riktigt nu men jag gråter inte, skriver istället ett svarsmail i timmar och jag tror att jag är starkare mer rakryggad än nånsin eller, jag har i alla fall roligare