vi kom fram till att lidandet var idéernas moder och skapandets motor brinner bäst med skeva metoder
(Jag hade ojämn lugg redan som fyraåring!)
Trots den totala gråheten som staden bäddats in i är jag på väldigt bra humör och ovanligt energisk. Jag har svårt att förstå hur det kommer sig med tanke på självförtroendekrossen av mannen på tunnelbanan i fredags, panik-smsen och nattligt badrumsgolvsgråts-samtal. Jag tror att det var tretimmarspasset igår på dansen som gjorde susen.
Det har varit en himla fin måndag, jag lyssnade på J Dilla på väg till skolan, vi tittade på La historia oficial på spanskan, jag var med Dina på lunchen, lyssnade på mina fina klasskompisars kloka tal på svenskan, skrattade med Lii och Rebecka på samhället och hann prata i alla fall lite med Helena om när saker reder ut sig.
Annars har jag blivit glad av era kommentarer, kollat upp hur mycket det kostar att åka tåg tur och retur till Köpenhamn (!), läst om Dag Hammarskjöld, lärt mig att Polen har 38 miljoner invånare och vad deras BNP per capita är (jag har ett helt dokument med massa sådana siffror jag samlat på mig, om länders presidenter och huvudstäder och historia och så). Jag har promenerat och lyssnat på ett av de bästa Filosofiska Rummet-
avsnitten någonsin, pluggat och känt mig nöjd.
den där ångesten har kommit igen. fan också. sitter i skolan och ingenting syns utanpå. alla tror att allt är bra. vill hem. gömma mig under täcket och bara gråta. det är en sån dag.
åh vännen! du, jag vet hur det är. verkligen. det känns som att merparten av mina dagar är sådana. i alla fall nu i december men vet du? det är bara sjutton dagar kvar tills ett nytt år en ny månad och dagarna blir längre och nätterna kortare igen om åtta dagar bara, bra va? jag vet inte om det är meningen eller alls fysiskt möjligt att må bra hela tiden den här delen av året, man får bara göra sitt bästa och tänka att det kommer gå över. för det kommer det! jag har en orubblig känsla av att allt kommer bli bra tillslut.
och du, jag vet hur krävande det är och hur mycket energi som går åt till att hålla uppe allt-är-okej-fasaden (ja gud det vet jag verkligen). så om det blir för olidligt idag tycker jag att du ska åka hem från skolan hem från all falskhet och allt skitsnack och lägga dig under täcker och gråta för det blir alltid bättre efteråt.
kram ta hand om dig och vad glad jag blir att du hörde av dig igen.
åh du är så himla klok och ärlig och jag vill berätta om allt det där jobbiga för dig. men det skulle bli så himla många långa historier då.
någonting säger mig också att allt kommer bli bra. allt kommer faktiskt ordna sig. men just nu känns det fan inte så. ångesten beror just nu mest på något som egentligen ska bli en rolig kväll. en som man kommer minnas från gymnasiet. men jag vill mest bara skita i det. fast ändå inte. jag måste sluta bry mig om vad andra tycker. när det gäller allt. hur gör man?
stor kram och tack för att du lyssnar.
du får berätta för mig! precis hur mycket du vill, jag lovar att ta mig tid att läsa och försöka svara så gott jag kan.
haha åh, jag är nog inte rätt person att fråga om hur man slutar bry sig om vad folk tycker, det är inte min bästa gren alls. men jag jobbar på det! hela hela tiden och det går nog inte så snabbt men någon gång måste man ju sluta. och tänk vad skönt det skulle vara att inte bry sig om vad folk tycker och göra det man känner är rätt och det man vill och det man känner för. som att köpa kläder utan att tänka "undrar vad mina kompisar kommer tycka om den här" eller som att dansa sig svettig på fester för att man vill och måste utan att tänka "nu tycker säkert folk att jag ser larvig ut". åh jag vet inte, om du vill skriva till mig på facebook så får du gärna göra det, jag heter klara hjorth.
det skulle faktiskt vara så skönt. men inatt dansade jag faktiskt tills jag blev svettig. så värt det.
tack tusen tack! jag är inte så mycket för att skriva på fb, men har du mailadress?
(hade också velat dansa mig svettig. menmen, jag säger bara onsdag. då ska jag dansa!!)
ja absolut! [email protected]
