selfvalidation

Just nu har jag ingen lust att berätta någonting alls egentligen och jag behöver det väl inte heller, men jag och Morgan inte är tillsammans längre och jag vill inte fläka ut mig om vad som har hänt eller vad som kommer hända. Men så ni vet. Jag blir kramad av min mamma, i min inkorg finns hjärtan från vänner och han och jag är fortfarande vänner och pratar för det här är viktigt. Det är sorgligt men vi mår bra.
Besöksstatistiken här fördubblades igår när vi hade ändrat på facebook, vet inte om jag ska tro att det är omtanke eller att ni är skvallersugna haha. Vi får se hur jag gör med den här skruttbloggen i fortsättningen men så länge lyssnar jag på Nina Simone, skriver till skoltidningen och hänger utanför kaffis med mina kompisar och kramas 

Om ni vil bli fascinerade och ledsna och hänförda så finns dokumentären om apan Nim på svtplay just nu, en schimpans som växer upp i en människofamilj och lär sig kommunicera på teckenspråk. Bedrövligt sorglig men väldigt fin. 

 

- Att åka hem från litterär gestaltning för man förmår sig bara inte och istället ligga på soffan och äta linssoppa, titta på svtplay och sen orka sig iväg på cirkelfys och träna tills allt bultar och man måste hålla i trappräcket när man går ner till tunnelbanan. Är nog knäpp men det är så skönt för man känner att man lever ett tag (mycket dramatiskt är det ja)

- SR, om jag skulle bli lämnad av alla mina vänner skulle det nästan vara okej för jag har ju SR ändå

- Ha trevliga helgplaner redan på en måndag

- Quizkampen 

- Nya strumpbyxor och att höst är bästa årstiden i min garderob, jag har så många bra koftor

- Att vi har börjat planera och skriva till nästa nummer av skoltidningen, jag har skrivit en krönika om valfrihet och studentmössor bland annat

- Rödbetsmiddagar
- Den gråa collegetröjan jag hittade på marken vid Ace, den såg ensam ut, fick följa med mig hem och är numera uppklippt och perfekt

- Att min bästa lärare Hans som jag har i svenska och litterär gestaltning börjar bli på bra humör igen

- När Södra mer liknar en ungdomsgård än ett gymnasium, typ när jag gick in på skolgården idag och utanför fiket var det helt trångt med vänner i solen 

- Att vårt Ingrid Marie-äppelträd snart är klart, kanske att det är fyra flyttkartonger äpplen på det. Ni får komma och äta alla som vill

- Gröt & kaffe-frukost

- Den här hunden

 

Så, puss och hejdå

 

Idag har jag varit ett sammanbrott och en parodi, somnar arg och vaknar modfälld. Gråter i Morgans säng och han tittar på mig allvarligt men jag vet väl inga meningar. Bara han av de jag vet lyssnar klart när jag pratar, låter mig försöka dra ut de hemskaste meningarna så vi kan syna dem (tillsammans) och så kramar han mig för hårt i hissen. Letar efter min hand på St.Paulsgatan när vi går till Slussen och min haka börjar darra igen så han smetar ut tårarna med sina tummar när han pussar mig hejdå. Sen gråter jag hela vägen över Götgatan, från Slussen till Medis till Skanstull, när jag cyklar över Skanstullsbron och från Gullmarsplan till Linde. För jag går runt och känner ingenting och sen känner jag allt komprimerat i samma inandning på det hårdaste trampet på cykeln.

  När jag stannar utanför mitt hus står en man i skägg och nitkeps där och han har sin svarta katt i ett koppel. Katten heter Lillan och ser precis ut som min Selma och han kallar sin katt älskling och gumman och vännen och sen går han och jag står kvar med mina snigelslemmigt gråtna ögon. Jag tänker va? och sen orkar jag inte gråta mer trots att det redan är mörkt utanför köksfönstret när jag kokar gröt till middag. För lite självbevarelsedrift besitter jag tydligen fortfarande för jag äter ju fastän allt annat är mer lockande. Och sen blir jag räddad av Sonja. Vilken lördag hörni. 

 

Kompisar! Första numret av skoltidningen är klart, vi har slitit oss svettiga i försök att få skolans färgskrivare att fungera och lyckats skriva ut runt 70 nummer (vi satsar på 400), men man kan alltid läsa det här . Vi är hemskt stolta och nöjda i alla fall och nu börjar vi redan planera för nästa! Puss