selfvalidation

Jag borde väl skriva någon fin sammanfattning men jag ingen ork för jag blir alldeles för nostalgisk och ångestfylld över att ännu ett år har gått. Det kanske kommer en årssammanfattning i januari istället. Men ni kan få min bästa bild från hela året, tagen av min kompis Emma i januari.

Igår åkte jag till andra sidan stan för att träffa min hjärtevän Sonja, dricka finskt kaffe vid hennes matbord, klappa Katten, titta på bilder på henne från nittiotalet och prata om allt som man pratar med sin klokaste svensk-finsk-kurdiska vän om.

Här är det tomt men jag har knappt varit hemma den här veckan.

I tisdags fikade jag och Morgan med Dina och hennes Kalle på Urban deli och på eftermiddagen var jag på kombinerad inflyttnings- och julfika hos fina Elina med hälften av södras tvåor, bland annat Helena och Johan som var de enda som jag fick bild på.

Igår satt jag länge på Ritorno med Alice och spanade på Jonas Hassen Khemiri, berättade allt som hänt under julveckan, pratade om mammor, om att kämpa och stå ut, om att allt kommer blir bra, om att vi egentligen är så himla himla privilegierade och lyckligt lottade på alla sätt. Åh Alice. (Fick ingen bild på henne, men vid det här laget vet ni nog hur hon ser ut)

Johan och Helena är så himla himla fina och jag mår så himla himla bra just nu.

De mörkaste dagarna på året har varit ovanligt fina och jag har fått precis lagom få presenter och bara sådant jag faktiskt kommer använda. Office-paket, hörlurar, gojibär, en prenumeration på expo och mammas och pappas ord på att de kommer betala ett par nya glasögon till mig när jag har hittat ett par fina. Mina nuvarande håller knappt ihop, särskilt efter att jag råkade kliva på dem igår (igen).

Jag har gjort sådant man gör mest på landet, lyssnat på Ella Fitzgerald, promenerat i timmar, tittat på Harry Potter, lyssnat på filosofiska rummet, spelat spel med min syster och trotsat mina värkande benhinnor och sprungit. Och så har jag efter två år av konstant vånda tvekan plåga bestämt mig, och nu vet jag vet jag vet jag att det kommer vända och bli bra.

Några bilder från igårkväll, tyvärr bara på killarna (och hjärtevännen Sonja). Hinner inte skriva något alls nu för jag ska åka till Gotland med min familj och fira jul. Det ska bli hemskt mysigt men lite i ensligaste laget. Vi hörs på måndag när jag är hemma igen, puss och god jul!

Idag gick jag upp tre timmar tidigare än jag egentligen behövde för att frukostfika och prata nödvändigheter, högstadieincidenter, privatisering, journalisternas dom i Etiopien och anledningar att vara kär med min bästa bästa Alice.

Sen har jag pussat Morgan i hans kök, skrivit klart årets sista uppgift, tittat på fin julavslutning i aulan tillsammans med Södras ettusentrehundra elever eller vad vi nu är. Sen avslutningsfikade jag med Elina Helena Johan och Estelle i Gamla Stan och nu ska jag dansa dansa dansa till Shakira i min näst bäst förort. Puss finosar och trevligt lov!

klarahjorth heter jag på instagram!

Egentligen var min och Alice vardag ihopflätad redan efter att en vecka gått på första året i gymnasiet, utan att vi kände varandra. Min Morgan och hennes Guido började musiklinjen på Södra och hittade varandra direkt. Utan att veta om det, var min och Alice höst förra året så lika. Men vi träffades bara en gång, ett stelt möte i november. Jag blev ständigt upplyst av Morgan om hur det låg till mellan Guido och henne och andra gången vi träffades, i maj på läroverksfejden, så tänkte jag mest att hon var så himla vacker.

Det var först på Emmaboda vi faktiskt pratade med varandra och efter att ha levt så nära inpå varandra, sovit i varandras tält, köpt räddande linssoppa, promenerat i regn, kommit på att vi båda heter Alice Märta, ätit frukostar utanför coop, köpt ringar, spelat kort, dansat och druckit lådvin visste jag att vi behövde träffas mer för allt var så rätt från början. Jag tänkte varför har vi inte träffats tidigare? För hon är precis allt.

Sen dess har vi håltimmesfikat och träffats för att prata/tröstas/kramas otaliga gånger. Vi utbyter dagligen decimeterlånga sms om hjärtevärk skolångest hundratals kilo prestationsångest tea-party-rörelse-hat dansplaner helgplaner livsplaner och jag är så glad och trygg med henne. För hon orkar alltid lyssna och svara och fråga och bry sig och hon minns alltid allt jag berättar.

Jag och Morgan ska inte köpa julklappar till varandra i år, för vi önskar oss inget särskilt och för att vi är fattiga. Vi la istället presentpengarna på meze från Hötorgshallarna och spelade backgammon och pussades. Väldigt mycket värdare.

Annars försöker vi hitta tid att bara vara med varandra efter en höst som vi knappt hunnit ses på. Tittar på Världens händelser om Ceausescus Rumänien och om USAs krig mot Irak och Min perestrojka om Sovjet från åttiotalet till nu. Vi gosar med min hjärtesnörpande fina katt, pluggar, masserar ansträngda ryggar, diskuterar dikotomi och huruvida det låter när ett träd faller i skogen om ingen hör det, tar igen alla pussar vi missat. Så himla bra helg.

Om jag skulle få välja en låt för att sammanfatta mina hittills levda tonår så skulle det utan tvekan vara den här. Det finns ingen bättre låt.

Igår började jag 12.20 och hade alltså lite för mycket tid framför photobooth.

Man skulle kunna räkna på en hand hur många gånger jag och Filippa och Sonja träffats i höst men idag träffades vi äntligen äntligen. Så himla betryggande att få träffa dem, finaste fina högstadievänner. (Fick inga kort på dem idag så ni får några från tidigare i år. Åh längtar så himla mycket till sommaren)

Jag minns att det var någon som för ett tag sen efterfrågade en text om hur jag och Morgan blev tillsammans. Jag vet inte hur roligt det är med världens längsta inlägg så jag försöker hålla mig ganska kort. Men så här var det.
Första gången jag träffade Morgan var i ett augusti-varmt klassrum första dagen i sjuan. Han hade flippflopp-sandaler och badbyxor (det påminns han fortfarande om) och stort lockigt hår. Jag blev tilldelad det röda skåpet bredvid hans röda skåp och jag tyckte mest att han var stökig och aldrig tyst, men jag blev alltid glad de få gånger vi pratade.

På hösten i åttan började vi prata på bilddagboken, jättemycket och jag vet inte riktigt hur det kom sig. Vi skrev hemligheter om oss själva och pratade i telefon om kvällarna. Jag var i New York på höstlovet och jag minns hur mycket jag tänkte på honom. Han var den jag ringde först när jag kom hem. På jullovet smsade vi konstant när jag var på Gotland, kvällen jag kom hem sov han över hos mig.

Jag var så nervös när jag mötte honom vid tvärbanan, plötsligt skulle den här fina men lite nervösa hundraåttiofem-centimeters-Morgan hem till mig och vi som än så länge nästan uteslutande träffats i skolan skulle nu titta på film i mitt flickrum med grön fondvägg och gosedjur i sängen. Vi gick upp mitt i natten och åt kräm med müsli. Första gången vi kysstes var i januari i hans smala säng men vi blev tillsammans på riktigt-riktigt den nionde maj. Då hade alla redan vetat i flera månader. Så klart. Vi förstod nog sist. Och vi var med varandra hela tiden, i skolan, på rasterna, på helgerna och pappa klagade på telefonräkningen men jag var så himla överväldigande lycklig för Morgan var ju den finaste jag visste och tänk att han var min. Och nu har vi varit tillsammans i mer än två och ett halv år.

"Jag har glömt min legitimation, men går det bra med en bild på mitt barn?"

Alice Johanna Helena två Elinor Vincent Kristoffer osv osv

Frukost är bäst. Gröt med linfrön, kanel, ingefära, russin, frysta röda vinbär och grapefrukt (tillägnad Hevin) och finncrisp med sesam-tahini. Varför äter man inte frukost som varje måltid?

Åh.

Det här är vad jag lyssnar mest på just nu, Timbuktu, Brother Ali, Hocus Pocus, Nas och Kanye ungefär. Nu ska jag bara skaffa keps, sneakers och skateboard hehe (skulle typ inte banga)

Ps. Det är nästan lite motvilligt jag berättar om Heddas blogg hehe, för den känns så mysig och liten och hemlig. Men hon förtjänar all uppmärksamhet!

Eftersom jag sov mer än tio timmar mellan lördag och söndag har jag väldigt svårt att somna nu. Så jag har smugit upp och lånat Morgans dator och jag försöker knappra så tyst som möjligt på tangenterna så han inte vaknar.

Förutom att sova har jag i helgen skrattat med min lillasyster framför photobooth, läst, blivit (ännu mer) småkär i Jens Stoltenberg, tittat på världens händelser, läst massor om konsumtionsminskning, tragglat litervis med glosor, promenerat med Morgan, lagat så himla god mat och tränat. Nu är jag utvilad inför de sista tretton dagarna i skolan!! Puss, ska försöka lova att synas här lite oftare.

Fika på vurma med vackraste Alice.

Och när de stänger gå hem till hennes köksbord och prata i timmar med henne och Johanna.

Sen kan man ju alltid hänga med favoritgänget Gabriel, Morgan, Alice och Guido och träffa på Sonja och bli varm i hjärtat.

Försöka leka lekar, bli avbrutna av bordsgrannar som ville ta med killarna till en replokal.

Den här bilden är så himla bra, standardposer.

Sen blev Gabriel nästan överkörd men vi klarade oss till slut hem helskinnade. Så bra kompisar.

Taggar med Johanna och Alice!

Första november satt jag på någon uteservering i en minimal stad vid Gardasjön med Morgan och Ville.

Vi gjorde mest sådant man gör när man inte har något alls att göra. Vilket är ungefär det bästa som finns. Gjorde av med pengar på mat och åkte båt och gick i gränder och besökte torn. Och iakttog unga ligister som kastade smällare och pratade till in på natten.

Var på Irish pub och drack dyr öl.

Och planerade revolution.

Hemma i Sverige var det utklädningspartaj och Alice var black swan.

♥

Var på Timbuktu med Dina. Bästa bästa.

Och nu har de satt upp julgranen i skolan!