alice
Egentligen var min och Alice vardag ihopflätad redan efter att en vecka gått på första året i gymnasiet, utan att vi kände varandra. Min Morgan och hennes Guido började musiklinjen på Södra och hittade varandra direkt. Utan att veta om det, var min och Alice höst förra året så lika. Men vi träffades bara en gång, ett stelt möte i november. Jag blev ständigt upplyst av Morgan om hur det låg till mellan Guido och henne och andra gången vi träffades, i maj på läroverksfejden, så tänkte jag mest att hon var så himla vacker.
Det var först på Emmaboda vi faktiskt pratade med varandra och efter att ha levt så nära inpå varandra, sovit i varandras tält, köpt räddande linssoppa, promenerat i regn, kommit på att vi båda heter Alice Märta, ätit frukostar utanför coop, köpt ringar, spelat kort, dansat och druckit lådvin visste jag att vi behövde träffas mer för allt var så rätt från början. Jag tänkte varför har vi inte träffats tidigare? För hon är precis allt.
Sen dess har vi håltimmesfikat och träffats för att prata/tröstas/kramas otaliga gånger. Vi utbyter dagligen decimeterlånga sms om hjärtevärk skolångest hundratals kilo prestationsångest tea-party-rörelse-hat dansplaner helgplaner livsplaner och jag är så glad och trygg med henne. För hon orkar alltid lyssna och svara och fråga och bry sig och hon minns alltid allt jag berättar.
underbart. så fint!
