unruly boys who will not grow up must be taken in hand

Diskat till mina händer skrumpnat, fikat med fin-Amalia, cyklat, pussat pojken som har fått mina knän att vika sig i mer än två år, packat och pratat med Sonja och Filippa som äntligen är hemma har jag gjort idag. Ibland känns allt så himla fint bara och jag tänker klara allt (och det kommer fler hultsfredsfestivaler att gå på fast det just nu känns lite synd).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0