selfvalidation

Mitt finaste sommarminne är från dagen då jag och Morgan hade klättrat i träd och när vi på kvällen skulle cykla, för Gotland är ju så himla fint, men cykeln var så stor och gruset så halkigt och bilen vi mötte så oväntad så det slutade med blödande händer, blått bultande buckligt lår och skrämselgråt för tänk hur mycket värre det kunde gått. Men det är ändå mitt finaste minne för när jag rest mig upp efter en sekund med kroppen mot gruset hade Morgan som cyklade bakom mig, kastat sig av sin cykel så den låg halvt i diket och han rusade fram till mig för att krama mig, blåsa på händerna och säga tänk hur mycket värre det kunde gått. Så vi stod länge vid landsvägen och höll om varandra och när jag haltade hem bredvid honom tänkte jag på hur han kastat sig av cykeln för mig och att det var nog värt att ramla ändå.