sickla kaj

och sista dagen på året tar jag tvärbanan till sickla kaj, jag har inte varit här sen i oktober och hon vinkar till mig från perrongen. vet inte om jag andas försöker se ut som att jag vet vad jag gör men kollar upp för tidigt när det fortfarande är några meter mellan oss och hon kramar mig hårt säger fina klara hur är det och ja hur är det, jag tittar mest ner i gruset (inbillar mig att det är välbekant), tar emot datorsladden som var anledningen till att vi ses. det blir uppenbart att jag glömt att andas för det finns ingen luft kvar som räcker för att pressa fram ett det-är-bra. hon tittar med skarpa ögon och krokig näsa, säger nej jag förstår och vi går över spåren (asfalten har spruckit på ett ställe sen det här var min station också), och väntar på min tvärbana hem. skyltarna fungerar inte, om jag hade vetat hur lång tid vi skulle stå här kanske jag hade vågat (orkat) titta henne mer i ögonen.

och vad gör en när hon håller om mig med båda armarna och säger jag tycker om dig så mycket, jag tänker på dig så ofta och jag saknar dig så mycket.
   jag tänker; öppna hjärtat nu klara, spara det här långt in, tryggt i vänster kammare kanske, för nu tar det slut nu och här säger vi hejdå. fyra år i deras kök; P1 knäckemackor hennes japanska morgonrock Public Service (vi skrattar åt Lena Ek) muminkoppar - sexton årstidsväxlingar; det taniga körsbärsträdet utanför balkongen har blivit grönt rosa vitt och kalt fyra gånger om medan jag har varit där medan jag har tittat på, delat deras frukostbord 

jag kanske har lagt det för nära hjärtat, för hårt virat för tugnt placerat, omöjligt att vräka putsa skava bort.
     så jag viskar i hennes öra jag tycker om dig så mycket också, jag valde ju inte bort dig när han och jag valde bort varandra, jag vill inte behöva välja bort dig. hon säger jag hade bestämt mig för att inte gråta jag säger jag med men gråter på hennes yllekappa och hon på min (sviktande) axel, silvriga tårar rullar snett över hennes näsa hon drar med fingret över min kind torkar tårarna bort, vi delar inte familj längre.

hon har skällt ut honom, säger att efter fyra år förtjänar en att behandlas med respekt. jag vill vråla ut min äckliga sorg sparka i snön gå ner på spåret falla ihop spy kladdigt över deras frukostbord för där sitter någon annan nu.
jag gråter hela tvärbanan hem på platsen där vi satt i åttan och tittade på chauffören när han tryckte på knapparna med ett paraply. hon sa ta hand om dig, strök mig över ryggen, flyktiga ögonblick jag måste ha kvar dem. jag ser inte var jag trampar men trillar inte, ingen i Enskede är ute och hör mina skallande andetag

gott nytt år, nu tar det här jävla året slut. imorgon 2013 är det ett nytt år som jag inte varit tillsammans med honom under, det första sen 2007 och lyssna här; det här är mitt jävla liv

Kommentarer
Postat av: emma som tror på dej

<3<3<3<3<3

2013-01-01 @ 17:02:35
Postat av: Anonym

alltså du är så himla bra!!

2013-01-01 @ 21:35:59
Postat av: Anonym

<3<33<<3<3<3<3<3

2013-01-01 @ 21:36:10
Postat av: Helena

Så mycket kram och puss! Läste våra fyllesms från igår de är sanna <3 puss

2013-01-01 @ 22:34:01
Postat av: Lii

massa kramar <3 <3

2013-01-02 @ 12:43:53
Postat av: sonja

du är så stark, en riktig survivor!

2013-01-02 @ 20:15:39
URL: http://jasonjonas.tumblr.com
Postat av: dina

du är bäst i hela världen

2013-01-03 @ 13:58:27
Postat av: flyrro

du är så himla himla bäst och det du skriver landar rakt i hjärtat. <3

2013-01-05 @ 19:03:16
URL: http://elflyrino.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0