selfvalidation

skärmdöden autocorectar mina meningar och missförstår alla intentioner till närmande, jävla mobil det borde ingå i din tillverkning hur ett jag-tänker-på-dig-sms ser ut. så jag skrapar de sista fåfänga delarna till något att börja om på till något att inte bry sig om och tänker taxi taxi taxi. det är vitsippor i hela parken och jag smygröker där ibland 

så tänker jag hur många kan en ha i en liten famn. i en liten famn bredvid diskbänken (kompassen snurrar) med hemliga mejl i telefonen och brunbrända kinder mitt i allt (huden; blek och färdig). låt det gå (och jag gör det också), men tror ni inte alla skulle bli galna under såna omständigheter, "som en psykos". vill bort från skolan nu och skolgården med fotsvett och grushinna på tungan!! 

 

vill lapa i mig hela maj hur vackert är det inte, vill kyssa kvällarna och doften; typ; vitsippa lind och rabarber. istället för att plugga kanske, jag gör ingenting av det jag borde men jag tänker att om jag gömmer mig i en månad till så löser det sig sen och så kan jag ta ansvar sen. äsch. mår bra ändå börjar vänja mig vid ja vad det nu är jag vänjer mig vid. typ stå på egna ben fast jag är fortfarande rädd för långsamma sms och allt jag inte borde se på sociala medier, jag är bra på paranoia och på att bestämma mig för historier som jag inte har någon grund för, varför gör en så?? flänger runt som vanligt och tröttnar på min egen röst. hoppas ni mår bra kompisar.