To decompose is to live too, I know, I know, don't torment me, but one sometimes forgets.
"Ja, ibland glömde jag inte bara vem jag var, utan också att jag var, glömde vara. Då var jag inte längre denna tillslutna burk vars förtjänst det var att jag hade hållit mig så länge, en skiljevägg föll ner och jag fylldes av ganska stillsamma rötter och stjälkar till exempel, av för längesen döda stöttor som snart skulle brännas, av nattens raster och väntan på solen, och sen också av gnisslet från planeten som var bred om ryggen därför att den rullade mot vintern, vintern som skulle befria den från dessa löjliga skorpor. Eller också var jag denna natts bräckliga lugn, snösmältningen som inte ändrar någonting och pånyttfödelsens skräck. Men det hände mig inte ofta, för det mesta var jag kvar i min burk som varken kände årstider eller trädgårdar."
Läser Samuel Becketts Molloy
