selfvalidation

Igår åkte jag och Morgan till Kungsan för att titta på körsbärsträden. Vi var inte ensamma där direkt men det var fint, varför finns det inte på fler ställen i stan??

Guido kom förbi och vi promenerade till nytan och träffade Gabriel. Har längtat så mycket efter att bara kunna sitta i solen.

På kvällen kom lite vänner hem till mig och åt middag och sen gav vi oss iväg till andra sidan stan.

För att hänga i kök, spela galenpanna, vissla som robotar och hångla på balkongen. Det var den Valborgskvällen.

Fick äntligen tid igår att fika med Helena helt i lugn och ro. Vi satt i solen utanför Gildas och drack islatte och hon är mig så kär.

Fina Bilbao-gänget åt middag i min trädgård och det var nästan tillräckligt varmt. Tittade på alla bilder från resan, planerade tågluff i höst (ja i höst) och drack spansk hembränd konjak.

Igår hade Rufus artonårsfest på sin takterass med utsikt över Götgatan och Gamla stan. Så himla bra ställe att ha fest på. Alla högstadievännerna var där plus ungefär hälften av söders tonåringar kändes det som.

Den enda bilden jag fick på födelsedagsbarnet. Han fick en gummibåt i present.

Åt ena hållet hade man utsikt över hela Götgatan ända bort till Globen, och åt andra hållet över Gamla stan.

Efter några timmar blev det kallt och vi knölade in oss alla vänner i hans lägenhet och grannarna kom över och ville vara med. Sen åkte jag Filippa Morgan och Kalle hem till mig och sov. Fin lördag ändå till slut.

Elina och Helena åt middag hos mig igår och sen kom Guido och Gabriel och drack öl och försökte spela spel. Det gick inte så bra och vi bröt ihop och skrattade ungefär tills vi grät och svettades. Har nog aldrig skrattat så mycket under en kväll, åt försvunna klasskompisar, skrikande killar med tofs, glitter i ansiktet och kommentarer i fel namn.

Idag åker jag till Gotland och är tillbaka på tisdag, jag ska ha två helt mobil och datorfria dagar där så vi hörs när jag kommer hem! Hoppas ni får en fin påsk!

Var med Bilbao-gänget hemma hos mig igår, drack det sista spanska vinet, pratade i mun på varandra om katter och lapdance och mystiskt försvinnande klasskompisar och om pojkvänner och sommaren och uppbrott. Och vi kom fram till att man borde rita ett hångelträd över alla Stockholms nittiotalister. De gör mig så väldigt glad.

Kvällsfikade med Dina i söndags, promenerade över en tom Götgatsbacke, höll armkrok och log mest över att äntligen få träffa henne. Berätta om Bilbao, lätta på hjärtat, lyssna på hennes klokheter. Jag har känt Dina i fyra och ett halvt år och vi delar så mycket. Högstadieminnen vänner viljor tankar. Min fina hjärtevän.

I lördags bjöd Alice hem några vänner till sig för att leka lekar och dricka trefemmor. Jag hade hemskt ont i magen men blev omhändertagen och lyssnade mest.

Efter mycket galenpanna somnade jag Alice och Johanna bland ett berg av duntäcken och kuddar. När vi vaknade var det sommar i lägenheten och vi åt frukost till First Aid Kit, berättade framtidsplaner och anförtrodde. Och nu är det ju faktiskt som vår.

I torsdags träffade jag Bilbao-gänget, lagade vegan-middag i Moas fantastiska lägenhet, drack baskiskt vin och äppelcider, längtade lite tillbaka och planerade återresa i augusti. Bra sätt att tillbringa en torsdagskväll på. Igår åt jag middag hos Morgans mormor och var glad över att ha lov trots att jag har alldeles för mycket att plugga.

Igår kväll var en hemskt bra kväll. Jag Morgan och Dina velade runt på coop i en timma innan vi tog pendeltåget till Dinas förort för att laga mat och prata prata prata och trots att vi träffas en hel del finns det alltid alltid så mycket mer att utbyta prata om berätta lyssna på.

Dina läste ur sin dagbok från nian för oss och vi grät av skratt.

Senare kom Matilda och Filippa och Kalle, som jag inte fick kort på, och vi hade timslånga hetsiga diskussioner om feminism till ända in på morgonen. Så himla kloka vänner, vill spendera varje fredagskväll så här.

Idag frukostfikade jag och Morgan på Urban Deli, vilket vi har sagt att vi ska göra i ungefär ett år. Onsdagar är bra för han är helt ledig (!) och jag har bara en lektion som börjar 12.20 som jag nu ska kasta mig iväg till. Puss och tack för fina kommentarer på köttinlägget, var rädd att folk bara skulle bli upprörda.

Doktor Glas kanske inte är den mest originella boken att älska men Hjalmar Söderberg kunde sina konjunktiv han.

I Jonnas hall på tre-fyra kvadratmeter trängdes i lördags skorna från femtio tonåringar, golvet var mer ett hav av snören och sulor badande i smält snö.

Gorka och Johan hade engagerande samtal.

Raquel och Nahia

Kvällen bestod av jag har aldrig (yo nunca!), frenetiskt dansande till 90-tals hits, gråtkramar, långa diskussioner med Elina och så himla himla underbara spanjorer. Och svenskar. Så bra kväll. Kommer på riktigt sakna Gorka, min pepino!

(Och note till Ebba, förlåt att jag inte svarat på ditt mail jag skäms verkligen, men jag har haft fullt upp!)

Spelat sällskapsspel och druckit trefemmor.

Tillbringat massa pluggtid med Kant och Hume och ena dagen känt mig som hela världens tredjehandsval för att nästa dag känna mig så himla lyckligt lottad.

Igår var jag hemma hos min nästan-men-egentligen-inte-riktiga-mormor och fikade med henne i timmar för hon är fantastisk. Sen fikade jag med fina Hedvig och på kvällen spelade jag, Morgan, Dina och Lotta Alias, drack litervis med te, planerade våran resa till slottet i Småland och skrattade tills vi svettades. Gillar dem så mycket.

Idag har jag brottats med Morgan och pratat hittepå-spanska. Sen fikade jag på Kaffe med min bästa bästa Alice och pratade hetsigt i timmar om jullovet, vårterminen, sommaren, mormödrar, landställen, alla resor vi ska göra och så vidare och så vidare. Nu är jag taggad på allt allt allt som ligger framför mig.

(På sista bilden kan ni se att mina glasögon är tejpade på den för er vänstra skalven, det är kul men jag älskar dem så mycket) Puss!!

Åh åh åh titta vad jag hittade!! Hela hela konserten från Glastonbury, en och en halv timma. Jag är så lycklig, nu vet jag vad jag ska göra i kväll.

Jag hade en så himla fin nyårsafton igår, trots att jag egentligen tycker att nyårsfirandet har blivit så sjukt prestations- och kravfyllt. Men jag hade det så väldigt bra, åt middag hos Morgan med honom, Ville, Dina, Guido och Sonja. Så himla fina och bra vänner.

På tolvslaget var vi på Mosebacke och sen dansade vi i timmar till 90-tals hits och jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Här är det tomt men jag har knappt varit hemma den här veckan.

I tisdags fikade jag och Morgan med Dina och hennes Kalle på Urban deli och på eftermiddagen var jag på kombinerad inflyttnings- och julfika hos fina Elina med hälften av södras tvåor, bland annat Helena och Johan som var de enda som jag fick bild på.

Igår satt jag länge på Ritorno med Alice och spanade på Jonas Hassen Khemiri, berättade allt som hänt under julveckan, pratade om mammor, om att kämpa och stå ut, om att allt kommer blir bra, om att vi egentligen är så himla himla privilegierade och lyckligt lottade på alla sätt. Åh Alice. (Fick ingen bild på henne, men vid det här laget vet ni nog hur hon ser ut)

Johan och Helena är så himla himla fina och jag mår så himla himla bra just nu.

Egentligen var min och Alice vardag ihopflätad redan efter att en vecka gått på första året i gymnasiet, utan att vi kände varandra. Min Morgan och hennes Guido började musiklinjen på Södra och hittade varandra direkt. Utan att veta om det, var min och Alice höst förra året så lika. Men vi träffades bara en gång, ett stelt möte i november. Jag blev ständigt upplyst av Morgan om hur det låg till mellan Guido och henne och andra gången vi träffades, i maj på läroverksfejden, så tänkte jag mest att hon var så himla vacker.

Det var först på Emmaboda vi faktiskt pratade med varandra och efter att ha levt så nära inpå varandra, sovit i varandras tält, köpt räddande linssoppa, promenerat i regn, kommit på att vi båda heter Alice Märta, ätit frukostar utanför coop, köpt ringar, spelat kort, dansat och druckit lådvin visste jag att vi behövde träffas mer för allt var så rätt från början. Jag tänkte varför har vi inte träffats tidigare? För hon är precis allt.

Sen dess har vi håltimmesfikat och träffats för att prata/tröstas/kramas otaliga gånger. Vi utbyter dagligen decimeterlånga sms om hjärtevärk skolångest hundratals kilo prestationsångest tea-party-rörelse-hat dansplaner helgplaner livsplaner och jag är så glad och trygg med henne. För hon orkar alltid lyssna och svara och fråga och bry sig och hon minns alltid allt jag berättar.